Allison Turner
Oavsett om det är till frukost, efter lunch eller med tårta: Väldigt få människor vill gå utan en kopp kaffe. Bönorna ska vara aromatiska, inte överprissatta och helst rättvisemärkta. Rättvisemärkt kaffe är en modell för framgång – även om det bara simmar i var tjugonde kopp.
"Brödraskapsdryck!" Med denna slogan annonserade Gepa – idag det största företaget i Europa som handlar med rättvisa produkter – sitt första ”solidaritetskaffe” från Nicaragua på 1970-talet. Det tog lite tid att vänja sig vid, men blev en hit i samhällena och delade lägenheter. Lyckligtvis är den bittra Sandino-drönarens tid förbi.
Idag föredrar Gepa att annonsera med kvalitet istället för socialistisk solidaritet: sortimentet omfattar nu mer än 50 sorters kaffe, varav majoriteten nu också bär EU:s ekologiska stämpel. De enskilda produkterna håller också modern standard: förutom klassiska kaffeblandningar finns det espresso, ekologiska kaffekapslar och till och med de ansedda kaffekapslarna – som naturligtvis inte är gjorda av plast eller aluminium här, utan av biobaserade råvaror .
Rättvisemärkt kaffe: Ofta billigare än vanligt
Och priset? En kopp rättvisemärkt kaffe kostar bara slantar mer än dess "orättvisa" alternativ. Eller ibland betydligt mindre: lågprisbutiken Aldi tar cirka 9.50 euro för ett kilo rättvisa ekologiska bönor, medan topphunden Tchibo kostar minst 12 euro för ett kilo cremabönor – och det utan ekologisk eller rättvisemärkt sigill.
Det är inte konstigt att tyskar gillar att köpa det med gott samvete: med 32 procents andel av den totala försäljningen, enligt Forum Fairer Handel, är kaffe fortfarande den viktigaste drivkraften på marknaden för rättvisa produkter; Te däremot når bara ynka 2.3 procent.
Kaffe – den näst viktigaste råvaran i världen
Inom råvaruhandel har kaffets betydelse alltid varit enorm: endast råolja handlas i en ännu större skala efter värde. "Robusta och Arabica är det sanna svarta guldet", skriver Die Welt träffande. Mer än 25 miljoner människor världen över är sysselsatta med kaffeodling, tre fjärdedelar av dem bor och arbetar i småbruksstrukturer. Om man räknar ihop de årliga skördarna för alla växande länder, så finns det enligt German Coffee Association cirka 167 miljoner säckar med råkaffe som vardera väger 60 kilo, vilket motsvarar cirka 10 miljoner ton kaffebönor. 70 procent av det exporteras från de växande länderna. Bara under 2019 gick 1.1 miljoner ton råkaffe till Tyskland, som i sin tur är den största exportören av förädlade kaffeprodukter.
Den största kaffeproducenten i världen är Brasilien med cirka 37 procent av den årliga produktionen av råkaffe, följt av Vietnam med 18 procent och Colombia med 8 procent. Typiska kaffeländer som Nicaragua, Guatemala eller Etiopien bidrar däremot med mindre än 5 procent vardera.
Rättvisemärkt kaffe garanterar minimipriser
Viktiga importörer av rättvisemärkt kaffe är organisationerna Gepa, El Puente och Weltpartner. Du möter några multinationella företag, inklusive Nestlé, som dominerar mycket av kaffemarknaden. Gepa and Co., å andra sidan, upprätthåller långvariga affärsrelationer med sina producenter och stödjer endast småbönder. Förutom transparens och verifierbarhet ingår naturligtvis minimipriser och särskilda rättvisemärkta tillägg som bönderna får för sitt kaffe.
Dessutom kan skördar vid behov förfinansieras av fair trade-organisationerna. Om världsmarknadspriset stiger över det fasta minimipriset får producenterna det högre priset. Detta säkerställer enligt beräkningen att kaffebönderna skyddas mot eventuella prisfall, men inte heller går tomhänta iväg om världsmarknadspriserna plötsligt stiger.
Fairtrade-certifierat kaffe
Föreningen TransFair, som delar ut det välkända blågröna-svarta Fairtrade-märket i Tyskland, tar ett annat, produktrelaterat tillvägagångssätt. På så sätt kan även produkter från konventionella företag märkas som rättvisa, förutsatt att de uppfyller vissa standarder. För att få Fairtrade-stämpeln måste producenterna till exempel garanteras ett minimipris plus premie och bönderna får ett tilläggsavgift för ekologiskt odlat kaffe.
De standarder som ska uppfyllas är fastställda av Fairtrade International, en paraplyorganisation för rättvis handel med säte i Bonn. Cirka 350 kaffeprodukter med den etablerade sigillen finns nu i stormarknader, ekologiska och världsbutiker, men även på lågprisbutiker och apotek.
Självklart kritiseras också systemet med Fairtrade-märkena. Studier för några år sedan kom fram till att de ekonomiska fördelarna för bönderna äts upp igen av de höga certifieringskostnaderna. Fairtrade försvarade sig med att hänvisa till sina egna dokument.
Rättvisemärkt kaffe är en succé
Trots kritiska röster förnekar ingen att rättvis handel inom kaffesegmentet är en framgångssaga – även om det kanske inte alltid är helt klart vem som tjänar mest på det. Bönderna som får bättre lön? Tillverkaren som kan sätta priset högre? Intygsgivarna? Eller till och med konsumenten som köper gott samvete för lite pengar? I bästa fall vinner alla.
Åtminstone Gepa har förhandlat fram priser med sina avtalspartner som i genomsnitt ligger över det minimipris som Fairtrade International kräver som villkor för att få ett Fairtrade-sigill. I många fall betalar Gepa även sina egna kvalitets- och landstillägg – en allmänt tillgänglig provkalkyl från 2017 visar hur Gepapriset för kaffe är sammansatt (i motsats till andra beräkningar).
Rättvisemärkt kaffe: Dessa sigill ger trygghet
Sigillen från El Puente, Fairtrade, Gepa, Naturland Fair och Weltpartner ger konsumenterna tryggheten att kunna dricka sitt kaffe med gott samvete. De är dock inte de enda märkena på marknaden. Det är värt att hålla sig informerad, eftersom: Termen "rättvis" är – till skillnad från termen "ekologisk" – inte juridiskt skyddad.
Men enligt "Forum Fairer Handel" är var tjugonde kopp kaffe som dricks i Tyskland redan en rättvisemärkt produkt. Få områden har det bättre: andelen rättvisa bananer i Tyskland är till exempel redan 14 procent.
Alla som jämför förpackningarna med kaffebönor i snabbköpet kommer också att upptäcka märkena Rainforest Alliance Certified och UTZ Certified. Det senare är ett hållbarhetsprogram för kaffe, kakao och te, som framför allt används av företag som kräver stora mängder råvaror.
Både Rainforest Alliance och UTZ sätter standarder för sociala och ekologiska kriterier, av vilka några går utöver de lagstadgade minimikraven. De garanterar dock inga minimipriser och förfinansiering – ett grundläggande instrument för rättvis handel – är inte en del av tilldelningsvillkoren.
