Kelly Turner
Det sägs om och om igen att C-vitamin kan orsaka njursten. Många människor vågar därför inte längre ta C-vitamintillskott. Vi förklarar vad som egentligen orsakar njursten och vad du kan göra för att förebygga njursten.
C-vitamin och risken för njursten
En liten del av C-vitamin metaboliseras till oxalsyra eller oxalat, som sedan utsöndras i urinen (oxalat är saltet av oxalsyra). Så när du tar C-vitamin ökar mängden oxalat i urinen. Men ju mer oxalat i urinen, desto högre är risken för njursten. Eftersom många njurstenar består av kalciumoxalat, föreningen av oxalat och kalcium. Så det sägs att C-vitamin kan orsaka njursten eller öka risken för njursten.
Detta antagande bekräftades t.ex. 2013 av en svensk studie (JAMA Internal Medicine) som påstod sig ha hittat ett samband mellan C-vitaminintag och bildandet av njursten.
Studie: Vitamin C sägs fördubbla risken för njursten
Mer än 23,000 45 män (79-11 år) deltog i studien och övervakades vetenskapligt under en period av år. I slutet av studien fann man att de män som fick tillskott av C-vitamin hade dubbelt så stor risk att utveckla njursten. Till en början låter det mycket. I verkligheten ser siffrorna ut så här:
- Av 22,448 405 män som inte tog några kosttillskott utvecklade 1.8 män njursten. Det är procent.
- Av 907 män som tog C-vitamintillskott utvecklade 31 män njursten. Det är 3.42 procent.
Den exakta dosen av C-vitamin som männen tagit är särskilt intressant vid denna tidpunkt. Studien konstaterar att män som tog färre än 7 tabletter per vecka hade en 66 procent högre risk och bara de som tog mer än 7 tabletter hade dubbelt så stor risk.
Det beror på C-vitamindosen
Forskarna ger den beräknade C-vitamindosen per tablett till 1000 1000 mg, vilket innebär att endast de män som tog mer än 200 1000 mg C-vitamin dagligen hade dubbelt så hög risk för njursten – en dos som vanligtvis bara ökade ibland risken. av infektion eller sjukdom, men sällan permanent. Normalt tar man 3000 till max 4000 mg C-vitamin, vid sjukdom ibland till mg per dag under några dagar.
Tyvärr var en konsekvens av denna studie och motsvarande rapportering i media (”C-vitamin orsakar njursten”) att många slutade ta C-vitamin omedelbart.
Låg risk för njursten även vid höga doser
Men om vi antar att 1.8 procent av männen ändå skulle ha fått njursten, alltså 16 män (som i gruppen män som aldrig tog kosttillskott), så skulle den förment ökade risken för njursten från C-vitamin ha sjunkit till bara 15 visat av 907 män, så att inte ens ett mycket högt C-vitaminintag är ett särskilt problem när det gäller njursten.
Andra riskfaktorer är mycket viktigare!
Dessutom är detta en ren observationsstudie som bara fastställer korrelationer (samtidiga faktorer som också skulle kunna vara närvarande samtidigt av en slump eller av andra skäl), men som inte kan bevisa några orsakssamband.
Till exempel gjordes ingen utredning om huruvida dessa män kanske inte regelbundet hade druckit för lite vatten. Men det är precis en av de vanligaste orsakerna till njursten (tillsammans med en genetisk predisposition). För ju mindre du dricker, desto större är risken att salter (t.ex. oxalat) kristalliserar i urinen och inte längre kan hållas i lösning.
Dessutom undersöktes inte pH i urinen hos dessa män. Men permanent sur urin (t.ex. på grund av en ohälsosam kost) indikerar en högre risk för njursten.
C-vitamin har fler fördelar än möjliga nackdelar
Likaså ger den svenska studien inga andra uppgifter om männens hälsotillstånd efter studiens slut. Det kan till exempel vara så att C-vitamingruppen nu hade ett hälsosammare kardiovaskulärt system än den andra gruppen, starkare immunförsvar, mer balanserad tarmflora, bättre tand- och benhälsa osv osv.
Så det kunde ha varit så att intag av C-vitamin hade så många långtgående fördelar att man kunde ha accepterat en riktigt minimalt ökad risk för njursten, även om den senare också kunde minskas av de nämnda faktorerna (drick mer och ät hälsosamt och/eller ta alkaliska citrater för att undvika permanent surt urin pH).
Även med en hög dos finns det ingen ökad risk för njursten
Det är också intressant att en tidigare (1996) och mycket större studie i detta ämne kom med ett helt annat resultat. Vid den tiden bestod deltagargruppen av mer än 45,000 40 män mellan 75 och 6 år som var under vetenskaplig observation av forskare från Harvard School of Public Health (Harvard University Medical School) under en period av år.
Slutsatsen av denna studie löd: Våra resultat visar inget samband mellan det dagliga intaget av C-vitamin och risken för njursten – inte ens när C-vitaminet tas i höga doser, med höga doser på 1500 mg och mer per dag menade. .
Tre år senare (1999) publicerades en studie som genomfördes under 14 år med mer än 85,000 1500 kvinnor: Resultatet var att kvinnor som tog mer än 250 mg C-vitamin per dag inte hade en högre risk för njursten än kvinnor som konsumerade mindre än mg. Det är därför inte till någon nytta när det gäller njursten att begränsa intaget av C-vitamin på något sätt, slår forskarna fast.
Vitamin B6 minskar risken för njursten
Ett annat intressant fynd från denna studie från 1999 var att intag av 40 mg vitamin B6 per dag minskade risken för njursten med 34 procent (jämfört med att ta bara 3 mg B6 per dag). Intaget av vitamin B6 skulle därför kunna integreras mycket väl i förebyggande eller behandling av njursten.
Studie 2016: Risken ökade bara hos män
I mars 2016 analyserade forskare data från mer än 156,000 40,000 kvinnor och mer än 5 1000 män för att hitta ett samband mellan C-vitamin och eventuell njurstensbildning (). Ett sådant samband kunde inte fastställas för kvinnor, även om mer än mg C-vitamin per dag togs.
En 20 procents ökad risk observerades hos män när de tog mer än 1000 mg C-vitamin per dag som kosttillskott. Ingen ökad risk för njursten observerades vid lägre doser, särskilt när C-vitamin togs i form av mat.
I detta avseende är det viktigt att komma ihåg att det kan vara den syntetiska askorbinsyran som kan vara ansvarig för den lilla ökningen av risken för njursten som ses i vissa studier och inte det naturliga C-vitaminet.
Varför C-vitamin skulle kunna skydda mot njursten
Den påstådda risken för njursten från C-vitamin är därför mycket låg om den överhuvudtaget finns. Förutom en lätt ökning av oxalatutsöndringen har C-vitamin naturligtvis även andra effekter på organismen – och dessa skulle faktiskt kunna motverka bildandet av njursten.
Först och främst en intressant rapport från 1946 (11). Det kommer från den kanadensiske läkaren William James McCormick (1880-1968), som ägnat många år åt vitaminforskning, särskilt terapi med höga doser av C-vitamin:
”I många fall har jag observerat att grumlig urin i allmänhet är förknippad med låga nivåer av vitamin C. Så snart korrekta mängder vitamin C ges igen försvinner de kristallina ”fällningarna” omedelbart och urinen blir klar igen. Patienten ges en engångsdos på 500 till 2000 mg och med denna dos rensas urinen inom några timmar. Sedan går man till en underhållsdos på 100 till 300 mg per dag, vilket räcker för att hålla urinen fri från avlagringar. Det verkar därför som om C-vitaminbrist är den avgörande faktorn för bildning av njursten."
Citatet från professor Dr. Emanuel Cheraskin vid University of Alabama i 1983 års bok The Vitamin C Connection:
”För att även om C-vitamin ökar bildningen av oxalat, så hämmar det också kopplingen av oxalat med kalcium, så att det inte leder till ökad njurstensbildning. C-vitamin har också en urindrivande effekt – och ju snabbare urinen kan utsöndras, desto mindre sannolikt är det att kristaller bildas.”
(En effekt som givetvis märks extra mycket om man ser till regelbundet vätskeintag, dvs dricker tillräckligt med vatten under hela dagen).
Vitamin C ökar inte utsöndringen av oxalat
Dessutom är den ökade oxalatutsöndringen efter intag av C-vitamin (från vilken man alltid drar slutsatsen en ökad risk för njursten) för det första dosberoende och för det andra kan inte ens observeras hos varje person:
Levine et al. skrev 1999 att ökad oxalatutsöndring efter intag av C-vitamin endast kan observeras hos personer som lider av så kallad hyperoxaluri, dvs patologiskt ökad oxalatbildning, och endast om dessa personer konsumerar mer än 1000 mg av vitaminet tar C Därför, enl. för forskarna vid den tiden är det bättre att ta mindre än 1000 mg C-vitamin per dag vid hyperoxaluri. Huruvida du lider av hyperoxaluri kan snabbt avgöras av en läkare med ett 24-timmars urinprov.
I mars 2003 skrev forskare i tidskriften Kidney International att efter oralt intag av 1,000 2,000 till 31 50 mg C-vitamin ökade urinoxalatnivåerna betydligt mer hos personer som var predisponerade för kalciumoxalat-njursten än hos personer som inte var det. Men personer med anlag hade redan högre värden i förväg. Hos dem ökade oxalsyrautsöndringen från 1000 till 25 mg efter att ha tagit 39 mg C-vitamin, hos friska människor steg den från till mg.
Det är intressant här att oxalsyravärdet hos de predisponerade patienterna inte steg mycket högre om de fick dubbla mängden C-vitamin, alltså 2000 mg (från 34 till 48 mg) istället för 1000 mg.
En studie från 2005 visade också att oxalathalten i urinen hos 60 procent av deltagarna knappast förändrades ens med det dagliga intaget av 2000 mg vitamin C. Det ökade därför markant hos endast 40 procent av studiedeltagarna.
De normala nivåerna av oxalsyra i urinen
Oxalsyrautsöndringen, som anses vara normal, anges vara upp till 32 mg inom 24 timmar hos kvinnor och upp till 43 mg inom 24 timmar hos män.
Ett värde på 45 mg inom 24 timmar bör inte överskridas, annars kan detta vara en indikation på förekomst av njursten. Ibland anges värdet även i mmol. I detta fall bör värdet inte överstiga 0.5 mmol per 24 timmar.
Endast en liten del av oxalsyran kommer från C-vitamin
I diskussionen om ökningen av oxalsyranivåerna genom intag av C-vitamin brukar det inte nämnas att oxalsyra är en normal komponent i många vardagsmat och lyxmat som kan höja oxalsyranivån mycket mer än C-vitamin.
Livsmedel som är rika på oxalsyra inkluderar B. spenat, rödbetor, rabarber och te (grönt, svart). Till exempel produceras 100 till 200 mg oxalat per 30 g spenat, vilket är mer än ett intag av 1000 mg C-vitamin.
Om du dricker grönt te (från 2-4 g te) ökar oxalathalten i urinen från i genomsnitt 0.24 mmol till 0.32 mmol. Icke desto mindre, enligt en studie publicerad i Nutrients 2019, har personer som dricker grönt te dagligen ingen ökad risk för kalciumoxalat njursten – återigen ett tecken på att ett enda ämne (i det här fallet oxalat) är långt ifrån ensamt för utvecklingen sjukdomar kan vara ansvarig.
Hur man minskar risken för njursten vid hyperoxaluri
Det är väldigt viktigt i denna diskussion att en ökad utsöndring av oxalsyra via urinen inte innebär att man nu också får njursten, vilket man tyvärr alltid drar slutsatsen. Många faktorer bidrar till utvecklingen av en njursten, varav en kroniskt förhöjd oxalsyranivå bara är en.
Även personer med primär hyperoxaluri, där levern ständigt producerar för mycket oxalsyra på grund av en enzymdefekt, kan minska risken för njursten, t.ex. B. dricker 2 till 3 liter vatten dagligen, tar bascitrater (natrium- eller kaliumcitrater) ), försöker ta vitamin B6 enligt beskrivningen ovan, ta hand om en bra magnesiumtillförsel och ta probiotika.
När det gäller probiotika är det känt att det finns probiotiska bakterier som har oxalsyranedbrytande egenskaper, t ex B. Enterococcus faecalis, och förmodligen även laktobakterier (mjölksyrabakterier). Rehabiliteringen av kroppens egna mikrobiom (tarmflora, slidflora, munflora etc.) med lämplig probiotika ingår också i helhetsterapikonceptet.
Intag av bascitrater (0.1 till 0.15 g per kilo kroppsvikt) rekommenderas eftersom de kan förhindra bildning av kalciumoxalater och därmed bildning av njursten.
Risken för njursten kan bara öka om det finns magnesiumbrist
Det som vanligtvis inte beaktas i samband mellan C-vitamin och risken för njursten är respektive persons magnesiumstatus.
Redan 1985 skrev forskare i International Journal of Vitamin and Nutrition Research efter en motsvarande studie med marsvin att magnesiumbrist – oavsett om C-vitamin tas i höga eller låga doser – kan leda till ökad kalciumlagring i njurarna. .
Från en ännu äldre publikation (1964) är det känt att 420 mg magnesiumoxid per dag skulle kunna vara mycket fördelaktigt för patienter som regelbundet utvecklar njursten, eftersom det förhindrar bildningen av kalciumoxalatstenar. Men om magnesiumoxid, som anses vara dåligt biotillgänglig, redan har en så bra förebyggande effekt, så kan detta uppnås även med andra magnesiumföreningar (eventuellt även i lägre doser), enligt motsvarande rapport.
Nyare publikationer (2005 i Magnesium Research) visade att administrering av magnesium enbart inte kan förhindra bildningen av nya njursten som innehåller kalciumoxalat hos alla patienter, men att ytterligare administrering av andra åtgärder, t.ex. B. till citrater är en viktig terapikomponent. , naturligtvis, speciellt för de patienter som har magnesiumbrist.
Magnesium är därför viktigt för njursten i alla fall – oavsett om du tar C-vitamin eller inte. Du bör diskutera den exakta dosen av magnesium som är rätt för dig (vanligtvis 300 till 400 mg) med din läkare eller naturläkare, eftersom denna bör anpassas till din kost, dessutom, ju mer kalciumrik diet, desto mer magnesium krävs för att uppnå det ideala förhållandet 1:1 till 2:1 (kalcium:magnesium).
