Matlagning Med Köksörter

Köksörter brukar användas alldeles för sparsamt. Dessa är de mest kraftfulla superfoods vi känner till. De utvecklar sina hälsoeffekter, särskilt när de används ofta och överdådigt.

Vad är köksörter?

När vi talar om köksörter talar vi om särskilt aromatiska växter som helst används färska, men ibland torra. Det finns även växter från vilka man använder de ovanjordiska delarna, dvs blad och blommor, eventuellt även stjälken. Till skillnad från aromatiska örter kan man oftast använda större mängder köksörter utan problem.

Örter, å andra sidan, används ofta för att beskriva de torkade delarna av växten (frön, bark, knoppar och rötter), som har en så stark arom att de bara används i små mängder – för smaksättning. Dessa inkluderar t.ex. B. Kummin, spiskummin, kryddnejlika, kanel, anis, fänkål (frön), koriander (frön), peppar och även gurkmeja.

Naturligtvis finns det även köksörter som smakar väldigt aromatiskt och starkt i färsk form på grund av sitt höga innehåll av eteriska oljor, så att de inte går att konsumera i stora mängder och därför hör mer till örterna, såsom medelhavsörterna timjan, salvia och rosmarin.

Vilka köksörter finns det?

I den här artikeln vill vi diskutera de köksörter som bäst används färska och som också kan ätas i stora mängder. På så sätt kan du också njuta av dessa örters hälsoeffekter och läkande egenskaper mycket bättre.

• Basilika (Ocimum basilicum)
• Dill (Anethum graveolens)
• Trädgårdskrasse (Lepidium sativum)
• Nasturtium (Tropaeolum majus)
• Körvel (Anthriscus cerefolium)
• Korianderblad (Coriandrum sativum)
• Mejram (Origanum majorana) och oregano (Origanum vulgare)
• Persilja (Petroselinum crispum)
• Pepparmynta (Mentha piperita)
• Gräslök (Allium schoenoprasum)
• Citronmeliss (Melissa officinalis)

Naturligtvis är denna lista långt ifrån komplett. Framför allt har vi valt örter som är lättillgängliga och samtidigt utelämnat de köksörter som även skulle kunna ha ogynnsamma biverkningar i större mängd, t.ex. B. Gurkört på grund av sitt innehåll av levertoxiska pyrrolizidinalkaloider eller syra p.g.a. dess höga oxalsyravärden. Oxalsyra skulle kunna främja bildningen av njursten och försvårar även mineralupptaget, så det har en negativ effekt på mineralbalansen.

Hur många köksörter kan du äta varje dag?

De vanliga mängderna köksörter i köket är ca 1 matsked hackade örter per måltid och person. Det är dock inget fel med att multiplicera denna mängd – beroende på typ av örter – och t.ex. lägga till 25 g blandade örter i en smoothie.

Självklart ska man inte överdriva med köksörterna heller. Använd bara den mängd som smakar gott för dig. Eftersom köksörter har mycket intensiva aromer är överdoser knappast möjliga, då respektive rätt då blir oätlig.

Även turas om! Så ät inte persilja och basilika varje dag i veckor, utan t.ex. B. i en vecka eller två, pausa sedan och blanda in andra örter i din mat och dryck. Efter några dagar, byt ut dessa örter igen för andra. På så sätt förhindrar man att organismen vänjer sig vid en viss läkande effekt, som då inte skulle kunna uppstå om man var beroende av den.

Vilka näringsämnen finns i köksörter?

Örter är naturligt låga i makronäringsämnen (kolhydrater, fetter och proteiner). I genomsnitt ser näringsvärdena per 100 g köksörter ut så här:

• Kalorier: 25 till 70 kcal
• Kolhydrater: 7 till 11 g (undantag trädgårdskrasse med 2.5 g)
• Fett: mindre än 1 g
• Protein: 3 till 4 g
• Fiber: 2 till 6 g

Även om fetthalten i örter är mycket låg kan det bidra till en god tillgång på omega-3-fettsyror, särskilt om örter konsumeras i stora mängder. Eftersom omega-3-andelen av örternas fetthalt är relativt hög, medan omega-6-andelen är betydligt lägre, vilket talar för ett hälsosamt omega-3-omega-6-förhållande. För örter är detta ofta ett utmärkt värde på 3:1.

I den moderna kosten är linolsyra (eller andra omega-6-fettsyror) långt övervägande, vilket kan ha proinflammatoriska och därmed sjukdomsbefrämjande effekter. Därför är ett hälsosamt omega-3-omega-6-förhållande ett viktigt mål för hälsosam kost.

Omega-3-halten i trädgårdskrässe är särskilt hög. Den ger redan 600 mg alfa-linolensyra per 100 g (dagsbehovet anges till cirka 2000 till 3000 mg) och endast 200 mg linolsyra.

Vilka vitaminer och mineraler finns i köksörter?

Värdena av kalcium, kalium, järn, vitamin C, vitamin K1 och betakaroten (vitamin A) är särskilt enastående i köksörter. Speciellt om du bestämmer dig för att konsumera örterna i större mängder i framtiden, ger de faktiskt relevanta mängder av dessa livsviktiga ämnen, vilket naturligtvis inte är fallet om du bara använder 1 till 2 matskedar av dem för smaksättning.

Men om du blandar lika delar gräslök, dill, körvel och basilika och använder 100 g av denna blandning för en måltid, ger örtblandningen redan nästan 300 mg kalcium (2.5 gånger så mycket som 100 g yoghurt), 550 mg kalium (dygnsbehov 4000 mg) och 4 mg järn, vilket motsvarar en tredjedel av det dagliga järnbehovet och visar hur väl köksörter kan användas för att behandla och förebygga järnbrist.

När det gäller C-vitamin är persilja ledaren för de örter som listas här med 160 mg per 100 g. Men gräslök, dill och krasse ger fortfarande lika mycket C-vitamin per 100 g som citrusfrukter (cirka 50 mg).

De flesta människor vänder sig till morötter för betakaroten, omedvetna om att gröna bladgrönsaker och örter också är bra källor till betakaroten. Medan morötter ger 1700 µg och spenat 800 µg vitamin A (kroppen kan producera vitamin A – ögonvitaminet – från betakaroten), kan örter hänga med här nästan utan problem: dill ger 1000 µg vitamin A, körvel och persilja med 900 µg och basilika med 650 µg. Behovet är 900 µg vitamin A.

Vitamin K1 fyller viktiga uppgifter för att koagulera blod och bibehålla friska ben och hjärta. Bara 15 g gräslök skulle räcka för att täcka det officiellt angivna dagliga vitamin K1-behovet.

Vilka sekundära växtämnen finns i köksörter?

Det är mest de sekundära växtämnena som gör örter till medicinalväxter. Dessa är till exempel karotenoider (som även inkluderar betakaroten), flavonoider, antocyaniner, sulfider, senapsoljeglykosider, tanniner, saponiner, monoterpener och många fler.

En annan extremt nyttig substans i köksörter och alla gröna bladgrönsaker är klorofyll. Det anses vara en utmärkt blodrenare och stödjer effektivt kroppens egen avgiftning. Klorofyll kan till och med skydda celler från mögel och dess mycket giftiga gifter (aflatoxiner).

Hur fungerar köksörter i kroppen?

Effekterna av köksörter varierar mycket beroende på art. Men eftersom en växt alltid innehåller flera ämnen samtidigt uppnås ett brett spektrum av effekter. Många sekundära växtämnen stärker och stödjer också varandra i sin effekt.

De nämnda växtämnena fungerar också i kombination med de vitaminer, mineraler och spårämnen som också ingår. På detta sätt har kulinariska örter i allmänhet en

• kraftfull antioxidant,
• antiinflammatoriska,
• avgiftande,
• anticancer,
• stärka immunförsvaret,
• antimikrobiella och
• matsmältningseffekt.

Dessa egenskaper är då redan inriktade på mänsklighetens vanligaste sjukdomar. Särskilt civilisationens kroniska sjukdomar utvecklas mest

• Överdriven oxidativ stress (örter har en antioxidanteffekt),
• kroniska inflammatoriska processer (örter har en antiinflammatorisk effekt),
• ett försvagat immunförsvar (örter stärker och lindrar immunförsvaret),
• svag endogen avgiftningsförmåga (örter stödjer kroppen i avgiftning),
• Infektioner med bakterier, svampar eller virus som får kroppen ur balans (örter har en antimikrobiell effekt) samt
• en skadad tarmslemhinna och en störd tarmflora (örter hjälper till att återställa tarmhälsa).

De viktigaste köksörterna – effekter, egenskaper och möjliga användningsområden
Nedan beskriver vi kort de viktigaste egenskaperna, effekterna och användningsområdena för köksörterna som presenteras ovan. Om du är intresserad av detaljer om de enskilda örterna kan du hitta dem genom att följa relevanta länkar.

Basilika

Basilika är en av de mest välkända köksörterna i medelhavsköket. Den serveras ofta bara i samband med tomater, men i verkligheten passar den in i nästan alla tänkbara recept. I basilika finns ua dess eteriska oljor (t.ex. linalool, citral, eugenol, etc.), som har mycket goda antiinflammatoriska, antibakteriella, till och med smärtstillande och anticancereffekter. Ja, den antiinflammatoriska effekten sägs till och med vara jämförbar med den hos Cox-2-hämmare, de konventionella medicinska antiinflammatoriska läkemedlen som används vid kroniska inflammatoriska sjukdomar som t.ex. artrit.

Basilika innehåller dessutom växtämnet cineole, som har slemlösande och antibakteriella egenskaper, så basilika har även en lindrande effekt på luftvägssjukdomar (förkylningar, astma och hösnuva).

Ett annat ämne i basilika är estragol. Man läser ofta att det är skadligt för hälsan. I motsvarande studier isolerades emellertid den rena estragolen från växten och administrerades till försöksdjuren i högkoncentrerad form. Men även om du skulle äta tre eller fyra matskedar hackade basilikablad om dagen, skulle du inte få i dig så höga doser. Basilika innehåller även många andra ämnen som eventuellt kan kompensera för de skadliga effekterna av ett enskilt ämne.

Dill

Dill är släkt med fänkål. Den är särskilt känd som en krydda för alla typer av gurkpreparat. Men i princip passar den i nästan alla sallader, smoothies, dips och såser. Inom örtmedicin ordineras dill mot gasbildning och aptitlöshet eftersom den har en läkande och reglerande effekt på matsmältningssystemet.

Trädgårdskrasse och nasturtium

Liksom många köksörter anses krasse vara ett naturligt blodförtunnande medel. Dess höga antioxidantinnehåll sägs vara ansvarigt för att hämma trombbildning och hålla blodkärlen avslappnade. Båda har förstås en gynnsam effekt på högt blodtryck.

De stickande ämnena i krasse har också en mycket bra antiinflammatorisk och slemlösande effekt, så att de rensar luftvägarna när man är förkyld. Samtidigt anses krasse – särskilt nasturtium – vara starkt antibakteriell, så den används redan i preparat mot urinvägsinfektioner och influensainfektioner.

Krasse är väldigt lätt att odla själv. Trädgårdskrässe växer på fönsterbrädan på några dagar – och i trädgården visar nasturten sig till och med gång på gång när den väl har etablerat sig.

Körvel

Den söta och kryddiga körveln kommer ursprungligen från Östeuropa och är släkt med persilja, dill och anis. Dess användningsområden är på motsvarande sätt lika. Körvel används mest för att smaksätta soppor och såser, men även mejeriprodukter. Istället för kvarg och färskost kan du även förädla härligt mosad sidentofu, vitt mandelsmör (kryddat med citronsaft och lite salt), eller vegansk färskost med körvel och andra örter. Persilja och dragon passar väldigt bra till körvel.

Körveln sägs ha blodförtunnande egenskaper och övergripande stärkande och vitaliserande effekt.

Koriander

Koriandern (dess blad) blev särskilt välkänd inom alternativmedicinscenen för sin förment avgiftande effekt. Den ska till och med kunna mobilisera tungmetaller, som det mycket giftiga kvicksilvret, ur hjärnan. Koriandern bör dock endast användas för detta ändamål i kombination med chlorella och vild vitlök, som båda kan binda och även ta bort det kvicksilver som frigörs från koriandern. Annars kan det – så sägs det – vara att det upplösta kvicksilvret fortsätter att cirkulera i kroppen och kan leda till skador. Därför rekommenderas det att inte använda koriander i stora mängder.

Koriander hjälper också mot matsmältningsproblem (flatulens, magsmärtor, mättnadskänsla), infektioner och, på grund av dess höga antioxidantinnehåll, kroniska inflammatoriska sjukdomar som reumatism.

Oregano och mejram

Basilika, oregano och mejram är bland medelhavsörterna. Tack vare sin starka antimikrobiella effekt är oregano en av örtantibiotika och har även svampdödande och parasitbekämpande egenskaper, så den kan användas som komplement till tarmrengöring vid motsvarande symtom.

Samtidigt motverkar oregano bildandet av blodproppar och anses därför vara ett naturligt blodförtunnande medel. Liksom alla örter har oregano också antioxidantförmågor, men den innehåller så stora mängder antioxidanter (flavonoider och fenolsyror) att den tar tredje plats i rankningen av de mest kraftfulla antioxidantlivsmedel.

Dess höga innehåll av eteriska oljor gör också oregano till en bra huskur mot andnings- och matsmältningsproblem. Mejram har en liknande effekt som oregano men är inte riktigt lika stark. Det används i folkmedicin för matsmältningsproblem.

parsely

Persilja är ett så kallat akvaretiskt medel, vilket innebär att det ordineras inom naturmedicin för att spola och aktivera urinvägar och njurar för att förebygga urinblåsa och njursten. Medan konventionella mediciner för spolning ofta kan leda till kaliumbrist, förser persilja till och med kroppen med stora mängder kalium, ja, det är till och med den mest kaliumrika av alla vanliga livsmedel.

Persilja kan även användas mot dålig andedräkt. För att göra detta, tugga helt enkelt en del persiljablad regelbundet, som tuggummi. Samtidigt lindrar denna åtgärd halsbränna och mättnadskänslor.

Persilja sägs till och med kunna neutralisera och oskadliggöra cancerframkallande ämnen som kommer in i lungorna från luften (t.ex. tobaksrök) – en effekt som har lett till att persilja rekommenderas inom folkmedicinen för att förebygga lungcancer.

Pepparmynta

Pepparmynta är en stor healer. Ändå njuts det dagligen som te av många människor på grund av dess uppfriskande arom. Mynta är särskilt användbar för gastrointestinala besvär eftersom den eliminerar skadliga bakterier och lindrar kramper och gasbildning. Det främjar också flödet av galla, vilket lindrar levern och förhindrar gallsten.

Pepparmynta är också ett gammalt och effektivt botemedel mot huvudvärk. Deras eteriska olja sägs ha en smärtstillande effekt lika bra som konventionella huvudvärkstabletter.

Malet i nästan vilken sallad som helst, pepparmynta är en uppenbarelse. Det ger varje recept en uppfriskande delikatess som knappast någon annan ingrediens kan matcha.

gräslök

Gräslök är en så vanlig ingrediens för de flesta att deras effektivitet ofta är helt underskattad. För i verkligheten är gräslöken ua tack vare dess svavelföreningar, den är en bra blodrenare och slemlösande. Det bör också sänka kolesterolnivåer, blodtryck och blodsocker och förhindra åderförkalkning, stroke och hjärtattacker.

Gräslöken har även en urindrivande effekt och stödjer därmed njur- och blåshälsa. De två växtämnena quercetin och kaempferol gör också gräslök till en värdefull komponent i cancerprevention.

Begränsa dig i framtiden inte till några gräslök för dekoration, utan strö ett halvt knippe gräslök över din smörgås eller sallad.

Citronbalsam

Citronmeliss anses vara en lugnande medicinalväxt som kan användas för sömnstörningar, irritabel tarm, hypertyreos och till och med hjärtarytmi. Citronmeliss bereds vanligtvis i form av te. Ett blad av citronmeliss pryder ofta den ena eller andra fruktiga efterrätten.

Citronmelissen kan också hackas och läggas till fruktsallader eller gräddrätter. Det smakar lika gott i färska örtsallader och såklart i gröna smoothies.

Kan köksörter användas under graviditeten?

Köksörter kan även användas under graviditeten, om än i mindre mängder som är vanliga i köket (1 – 2 matskedar per dag) eller som te, eftersom en del av innehållet kan stimulera livmodern, vilket kan leda till kramper eller blödningar.

Kan barn också äta köksörter?

Med barn ska man givetvis använda köksörter i mindre mängder. Här är det perfekt om du erbjuder barn örterna separat i en liten skål så att de kan hjälpa sig själva om de vill. Köksörter bör därför inte blandas i barnsmoothies, eftersom den naturliga örtsmaken buffras av frukter som bananer, kroppens egna varningsmekanismer ignoreras och för mycket av örterna kan därför konsumeras av misstag.

Oftast hänvisar dock varningar om örter till högkoncentrerade preparat, som rena eteriska oljor, som inte används invärtes på barn alls och externt, om alls, endast mycket sparsamt.

Kan man använda köksörter om man tar medicin?

Eftersom vissa köksörter också kan ha en "blodförtunnande" effekt – speciellt om du tillsätter dem i smoothien i stora mängder – om du måste ta blodförtunnande mediciner regelbundet bör du bara använda dem i de doser som är vanliga i köket och inte bearbeta och konsumera stora kvantiteter.